Dag 02 – Min första kärlek

ja.. asså de va den här rubriken som fick mig att tveka om jag skulle göra den här 30 dagars grejen jag var lite osäker.. men nu kör vi iaf! FÖRLÅT säger jag redan nu. och hoppas att han inte läser det här..

För de som känner mig så vet ni att jag har haft ganska många killar, där av smeknamnet slampa. men jaja. jag har haft en del pojkvänner, varför vet jag inte. men min första kärlek, han som jag älska så otroligt mycket men de tog ett tag att inse det heter Tobias Andréas Krajnik Åkerberg. vi har känt varandra i typ 10 år, vi var först jätte jätte bra kompisar i 8:an sen under sommaren till 9:an så förändrades saker, när skolan hade börjat var vi fortfarande vänner men något var annorlunda, den 3:e september pussades vi, av en slump det var då jag insåg det, jag gillade honom ännu mer än jag trodde. vi blev tsm. Efter de levde jag i en värld av rosa moln o hoppande kaniner, jag var lycklig. sen tod de slut efter kort tid, för att jag inte hade tid. men jag såg till att ändra på det, och med hjälp av goda vänner fick jag honom tillbaka, ett kort tag senare sa han för första gången att han älskade mig, jag blev chockad o ville inte säga att jag älskade honom före det att jag gjorde det på riktigt, de kändes viktigt att inte säga det före jag var säker. han blev såklart ledsen.. jag förstår honom <3 de tog slut en gång till. och de berodde bara på mig, det va de DUMMASTE JAG GJORT I MITT LIV. jag dumpade honom för en annan. han var definitivt inte värd det. att Han tog tbx mig efter det de kan jag fortfarande inte fatta, o han fattar inte hur otroligt glad jag är att han gjorde det.. <3  sen var vi iaf tsm ett tag, alla tyckte vi var så söta o jag var så galet lycklig, jag var inte tillräckligt bra på att visa det.. men jag var det iaf. jag gav honom det jag bara skulle ge till någon jag älskade, han var värd det.
5 dagar senare tog det slut, han hade tappat sina känslor för mig.
det är här det fula i mitt liv kommer in, jag älska honom så galet mycket. jag kunde inte leva.. jag slutade äta, jag grät varje dag, jag ville dö. ville försvinna, jag såg honom varje dag, men i hans ögon var jag bara borta.. jag fanns lixom inte. Det var hårt. Men jag var inte snäll mot honom heller.. det var jag verkligen inte, förlåt för det..
9 månader senare och 2 storlekar mindre kan jag iaf titta tillbaka på den, jag mådde skit ja, men jag har lärt mig mycket <3 
det var den bästa tiden i mitt liv, jag önskar fortfarane ibland att du ska bli sjuk i Alexandra Influensan..
tack för det du gav mig min uggleskölpadda.. <3 /din ängel  

bli inte jätte arg..

Alexandra Linnéa

Kommentarer
Jag

Ouch



2010-12-07 @ 23:45:47
Tobbe

Det är lugnt :)



2010-12-08 @ 16:43:36




Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback