Värre än på riktigt länge
Idag är det torsdag och vi simmade i skolan, jag tror att jag behöver skriva av mig så jag gör det. Ni behöver inte kommenterat, vill nog inte veta va ni tycker iaf.
jag har haft ångest i en veckan för att vi ska simma o jag måste ha bikini på mig visa min kropp. Ni fattar nog inte vilken ångest jag har haft. Det märks nog inte, för jag döljer det så gått de går för jag vet hur irriterade folk blir när jag har ångest. Så försöker dölja de iaf.
Men idag när vi skulle simma idag så gick de inte länge, de började som värst efter Engelskan när vi skulle gå till simhallen. vi Stod o väntade på våan idrottslärare Björn, undertiden så hörde jag typ inte ens va folk sa (därför tjejer svarade jag inte, sry för de) Sen kom iaf Björn o vi skulle gå in, men när han gav mig kortet för att gå in så´bröt jag ihop. jag grät lite sen va de bara att gå o byta om. Kom ut i simhallen, o snacka lite. Men de va inte mkt att vänta på.. när jag va tvungen o släppa handuken å hoppa i vattnet så trodde jag seriöst att jag skulle börja gråta igen. De va de psykiskt jobbigaste jag gjort på riktigt länge. Efter ett tag så verkade det säker som allt va bra o ångest va borta. men jag kan tala om att efter ganska många år och ett stort personlighets byte o perspektivs byte så lär man sig att de inte är så mkt att vänta på. ingen kommer acceptera det iaf, så ta på masken o gå ut, så äre bara. De sitter i sen länge o e svårt å onödigt att ändra.
Men jag gjorde det, o nu är det bara en veckas ångest kvar, sen behöver vi inte simma mer iaf.
Är helt slut i huvet efter de här men nu är det bara att plugga -.- surt..
Som jag sagt förr, de döljer sog så oendligt mkt mer i den här bilden än va ni förstår
Alexandra Linnéa
jag har haft ångest i en veckan för att vi ska simma o jag måste ha bikini på mig visa min kropp. Ni fattar nog inte vilken ångest jag har haft. Det märks nog inte, för jag döljer det så gått de går för jag vet hur irriterade folk blir när jag har ångest. Så försöker dölja de iaf.
Men idag när vi skulle simma idag så gick de inte länge, de började som värst efter Engelskan när vi skulle gå till simhallen. vi Stod o väntade på våan idrottslärare Björn, undertiden så hörde jag typ inte ens va folk sa (därför tjejer svarade jag inte, sry för de) Sen kom iaf Björn o vi skulle gå in, men när han gav mig kortet för att gå in så´bröt jag ihop. jag grät lite sen va de bara att gå o byta om. Kom ut i simhallen, o snacka lite. Men de va inte mkt att vänta på.. när jag va tvungen o släppa handuken å hoppa i vattnet så trodde jag seriöst att jag skulle börja gråta igen. De va de psykiskt jobbigaste jag gjort på riktigt länge. Efter ett tag så verkade det säker som allt va bra o ångest va borta. men jag kan tala om att efter ganska många år och ett stort personlighets byte o perspektivs byte så lär man sig att de inte är så mkt att vänta på. ingen kommer acceptera det iaf, så ta på masken o gå ut, så äre bara. De sitter i sen länge o e svårt å onödigt att ändra.
Men jag gjorde det, o nu är det bara en veckas ångest kvar, sen behöver vi inte simma mer iaf.
Är helt slut i huvet efter de här men nu är det bara att plugga -.- surt..
Som jag sagt förr, de döljer sog så oendligt mkt mer i den här bilden än va ni förstår
Alexandra Linnéa
Kommentarer
Trackback
